Väldigt längesedan...
Nu är det extremt längesedan jag bloggade.. jag har helt enkelt inte haft lust eller tid att skriva någonting..
Men nu känns det som att jag behöver skriva av mig...
Det har hänt så mycket så jag inte vet var jag ska börja nånstans..
Kanske ingen ens kommer läsa detta men jag måste lätta mitt hjärta lite..
Jag känner mig inte hemma nånstans.. absolut inte i huset, inte hos mamma, inget fel här men det känns bara inte "hemma"... OK det känns lite hemma hos Tomas men där kan jag ju inte direkt bo tillsammans med honom och hans föräldrar..
Men jag skulle helst vilja ha något eget men hur troligt känns det när man inte har något jobb?..
När vi får väl se hur det går när hela social-proceduren körs igång i morgon när jag tar mod till mig att ringa...
Men nu känns det som att jag behöver skriva av mig...
Det har hänt så mycket så jag inte vet var jag ska börja nånstans..
Kanske ingen ens kommer läsa detta men jag måste lätta mitt hjärta lite..
Jag känner mig inte hemma nånstans.. absolut inte i huset, inte hos mamma, inget fel här men det känns bara inte "hemma"... OK det känns lite hemma hos Tomas men där kan jag ju inte direkt bo tillsammans med honom och hans föräldrar..
Men jag skulle helst vilja ha något eget men hur troligt känns det när man inte har något jobb?..
När vi får väl se hur det går när hela social-proceduren körs igång i morgon när jag tar mod till mig att ringa...
Avtryck
Postat av: Anonym
vilken söt katt. :)
Jag förstår precis hur du känner dig just nu.
Tyvärr så kommer inte det där skitsnacket om den andre "föräldern" någonsin försvinna. Jag var 4 år när mina föräldrar gick isär och dom pratar skit än idag. Själv står man emellan och vet att vissa saker faktiskt är sant men vissa inte, så man vet inte vad man ska göra. Men det föräldrarna inte tänker på är att det är dina föräldrar. Du vill inte höra sånt. Vill du prata så får du gärna ta mitt nr av Tomas. :)
Hoppas det är bra annars?
Trackback